Nu ser endast molnen hennes tårfyllda ögon.
Upp med hakan lilla vän!
Tårarna flödade nedför kinderna
Någon behandlade henne hemskt
Upp med hakan vännen!
Snyftande packade hon upp
ensam i främmande miljö igen
Upp med hakan!
med en sorgsen blick såg hon
att han inte älskade henne längre
Upp med!
I tystnad klarade hon av
ännu en dag där ingenting fungerade
Upp!
Nacken börjar göra ont nu
hon får svårt att se vart hon går
Näsan pekar mot himlen
för att det inte ska synas
hur tungt det är ibland.
(att lyda rådet 'upp med hakan' löser sällan problem eller hjälper .. det leder snarare till nackspärr i långa loppet)
Etiketter: dikt