fredag, maj 23, 2008

Nu ser endast molnen hennes tårfyllda ögon.


Upp med hakan lilla vän!
Tårarna flödade nedför kinderna
Någon behandlade henne hemskt

Upp med hakan vännen!
Snyftande packade hon upp
ensam i främmande miljö igen

Upp med hakan!
med en sorgsen blick såg hon
att han inte älskade henne längre

Upp med!
I tystnad klarade hon av
ännu en dag där ingenting fungerade

Upp!
Nacken börjar göra ont nu
hon får svårt att se vart hon går

Näsan pekar mot himlen
för att det inte ska synas
hur tungt det är ibland.

23 maj 2008


(att lyda rådet 'upp med hakan' löser sällan problem eller hjälper .. det leder snarare till nackspärr i långa loppet)

Etiketter:

2 Comments:

At 25 maj, 2008 20:05, Anonymous Anonym said...

hej,
du tog inte illa upp igår lr hur?
(har inte sagt nåt - promis!)

 
At 17 juni, 2008 18:36, Anonymous Anonym said...

Har ju skrivit en liknande dikt själv, där jag säger åt mig själv att rycka upp mig. Det blir ju mer ok om man säger det själv än om ngn annan gör det.

 

Skicka en kommentar

<< Home