Han är stolt över att hon
är med honom
Han ler tyst på sätet mittemot
Trots att känslorna
behöver mer utrymme
Än hans bröstkorg har
I hans unga ögon
finns en ärlig längtan
om den lilla drömmen
som snart blir verklighet.
Det ögonblicket när
innehållet i flickans resväska
på något magiskt sätt
spridit sig över hela hans lägenhet
Och när de står där
ensamma i tystnaden.
Då för han sina armar
runt den smala midjan
Och viskar i hennes nacke att:
det här går inte
hon får inte åka hemåt norr igen
han har insett att han älskar henne
Tänk om jag kunde vara Hon
som hade en Han
som det lös om
för att han funnit mig...
Etiketter: dikt
