torsdag, maj 19, 2005

Minnenas makt (dikt?)

Stackars lillbror
Han sticker mig med en nål
och jag ser honom sen en knivmördare.

Förr stacks det knivar i mig,
det skars, sår revs upp med nya sår.

Men nu har ärren bleknat.
Fast när jag känner det sticka till
reagerar jag som om det vore
en av de gamla knivarna,
med mitt torkade blod på.

Hur ska jag kunna veta
om det är en liten nål,
eller spetsen på en stor?

En droppe blod blir till en fors,
en flod, ett hav.
Ett rött hav, ett dött hav...

Om du badat där
och sen känner smaken av salt,
Blunda!
Det är så enkelt,
plötsligt är du mitt i havet igen.

Det är så verkligt...
Det svåra är att öppna ögonen.

Egentligen är du på ett berg,
knivarna är långt borta.
Men saltvatten rinner på din kind,
och hjärtat skriker av ett obefintligt hugg.

Det svåra är att öppna ögonen
och se att faran är långt bort
när det är så verkligt.