en "underbar världen" dag.

Jag står halvvägs ner i trappan och skriver i ett litet block, det var för krångligt att skriva å att gå samtidigt. Plötsligt så tittar att nyfiket ansikte fram snett över min axel, han ser ner mot det randiga bladet där jag är mitt uppe i att skriva om honom. Jag tror inte att han kunde tyda nåt av mitt kludd så jag ler bara, han säger något som jag inte förstår och jag svarar nickande jaja, ler och går vidare ner för trappan. I mitt lilla block står det: "Det sitter en man i svart kavaj och jeans på tunnelbanan. "Titta där! Har ni sett det där? Har ni sett där?" frågar han rakt ut i luften tittandes ut genom fönstret. "Hallo" Han låter väldigt glad. Han ser åt sidan och ett lite plufsigt ansikte med skägg oh mustasch blir synligt. Han pratar på svenska ibland men mest på finska (det låter iallafall som finska). Visslar en trudelutt. Resenärerna i sätena bakom honom ler och fnissar åt honom då han hejar på två tjejer som går förbi och tunnelbane rösten meddelar ISLANDSTORGET ”Iiislands toorget, Nu ska vi hem till Islandstorget" Tjejerna vid dörren ler lite roade innan de stiger av. Han är inte som alla andra, säkert är han påverkad av något eller psykiskt förvirrad, men han ler och pratar med sig själv. Jag börjar skriva på tunnelbanan och han går av samtidigt som mig, nu står jag mitt i trappan och ..."
Ja ni vet ju vem som tittade fram, nu tittar jag på mitt block och tänker på andra "farbröder" som varit underliga, men till skillnad från de så spred den här lilla gubben bara glädje.

På gångvägen från tunnelbanan och hem kom jag överens med mig själv om att det varit en bra dag. Det faktum att jag inte kommer vakna lika underbart imorgon som där jag vaknade imorse, att vi var tvungna att skiljas åt ytterligare en månad känns inte lika tungt längre. Det har varit en bra dag, jag har blivit lycklig över världen omkring mig. En gubbe på tunnelbanan, en liten flicka och hennes pappa som busar och talar amerikanska för att sedan förvåna mig totalt när flickan svarar i mobilen och pratar perfekt svenska. En familj med sin lilla hund på tåget från Göteborg, vovven var oerhört nyfiken och med matte och husses hjälp kunde den flirta lite med en annan vovsing som satt några rader längre fram. Tänk dig det, två små hundar som viftar på svansen åt varandra över alla tågresenärers huvuden.
Utanför min port växer några blommor, inte alls lika vackra eller lika ånga som där jag varit några dagar, MEN det finns blommor här med!

Glöm inte bort att le åt världen, den är rätt underhållande om man bara tittar efter.