Vi samtalade så vackert.

Vi samtalade så vackert.
Utan alla överflödiga
och tomma ord.

Blundade
och såg på varandra ibland.
Ärliga ögon som speglar varandra.
Leenden som smittar med 98%.

Vi säger ingenting.
Men kommunicerar i mängder.

Rör vid varandra
och bara är.

Våra händer är som
gamla goda vänner.

Så underligt naturligt
det känns att vara nära
och inte säga något
… men massor.

Medan minutera
går förbi på led

2 juli 2005 Vässarö
skriven till M.

Jag känner. (dikt)

Jag känner.

Dina fingrar som hälsar
På mina fingertoppar,
för att vidare smeka min hand.

Men jag känner inte dig.
Trivs men vet ej varför.

Låter våra händer samtala.
Möjligtvis att de känner varandra
Och att vi kanske också gör det en dag.

Blundar och låter livet komma.
Undrar vad våra händer pratar om.

Vässarö 1 juli 2005


Skriven till M

Snärjd i gamla bojor (dikt till D)

Snärjd i gamla bojor
mår man alltid bäst.
Fast ändå värst.

Det är så komplicerat och svårt.
Jobbigt att vara fastlåst.

Slåss och kämpar.
Kedjornas rost river sår.

Men när du är loss fryser du,
kölden knottrar sig
där bojorna förr skyddade.

Du rör vid dina sår
och vänder tankarna
mot de blodiga kedjorna.

Jag måste tillbaka,
tvätta bort det onda,
plåstra såren.

Men du tänker fel.
Det är vanan och tryggheten
som värmde, inte bojorna.


Att passa spikarna i såren
kanske fyller hålen,
men det kommer inte läka bra.

Det är svårt att gå
utan stålklädda anklar.
Ännu smärtsammare att inte veta
vad man ska stödja sig på nu.

Jag säger inte att
det är omöjligt,
det kan gå igen.

Men låt såren läka,
gå tills kylan efter vanans bojor inte känns.

Om du sen vill
så ska jag inte lägga mig i.

Till D

2 Dikter (om en pojkes flicka)

Dikt 1.
Jag är fan precis som alla andra!
Inte mycket bättre alls faktiskt.
Lika falsk,
lika svartsjuk.
Klagar på andra,
fast gör likadant själv!
Sätter ett pris på någon
bara av att ha hört.
Ha hört, vad andra tror
Vad andra tycker.

Klarar itne det jag borde,
att skaffa mig en egen uppfattning.
För jag har redan en,
och den är inte snäll.

Jag är så djävla dum
och det slutar självklart
som alltid förr
vänt mot mig själv.


Dikt 2.
Hon skrattar åt mina skämt,
och jag ler tillbaka,
men jag känner bara avsky.
Hur trevigt hon än försöker vara
så ringer det i mina öron
"Hon är sån..."

Och jag kommer döda henne,
om hon är sån.
För ingen har den rätten,
att trolla fram tårar
ur hans ögon.

rustad och beredd att angripa
om hon hotar hans lycka.

26/6 Vässarö