Allmänt dagsbabbel. (dagbok?)
Livet är spännande!
På söndag åker jag till Vässarö, jag har varit där flera gånger förut och det ska bli kul att se vilka av mina gamla kompisar som är där. Och vilka jag lär känna.
I år ska jag jobba 2 veckor som praktikantledare för en mongolid kille. Jag vet vem han är för han har varit där samtidigt som mig förut. Mina arbetsuppgifter kommer att bli att se till att han klarar sig, inte är ensam, att hans praktik fungerar osv. osv. Jag har fått ett häfte där det tår lite allmänt om de lindrigt utvecklingsstörda som kommer till ön (2-3st/år). Jag måste erkänna att jag är lite nervös (det är inte ofta jag erkänner sånt) för det innebär mycket eget ansvar och det värsta är att om jag inte av någon anledning uppfyller min roll som praktikant ledare är det den här killens vistelse som blir påverkad. Tidigare har jag jobbat i "lag" och då hjälps alla åt och man kan fråga varandra om man undrar något.
Jag tror inte att det kommer bli några problem egentligen för det mesta ger sig med tiden och jag kan vända mig till "bossen" Kerstin om det är något.
Varför oroar man sig för saker? Det går ju inte att göra något åt det ändå oftast, bara att vänta å se.
Den 17 augusti flyttar jag till Ireland där jag ska jobba som aupair till 3 små pojkar i åldern 1, 3, 5. Familjen verkar väldigt trevlig och öppen så det känns bara bra att åka till just dem.
Jag är väldigt nyfiken på vilka jag kommer att ha fortsatt bra kontakt med under mitt år utomlands, och hur det blir att komma tillbaka till Sverige sen.
Den här flytten är ju inte som min stora flytt för några år sen (då jag lämnade nästan allt bakom mig och började på nytt) den här gången finns människor kvar och jag vet att jag har en bostad när jag flyttar ifrån Ireland om ett år. Ordet "Flytta" är en aningen laddat för mig, men jag hoppas att det blir lite mer positivt nu. :)
Pojkfronten ser ut som vanligt, lite rörigt. Jag vill inte ha något förhållande eftersom jag reser, jag har fått nog av distansförhållanden känns det som. Men när blir det som jag vill? Sällan! Jag är singel (men vad säger en stämpel?) När en pojke skickar spagettipost är det svårt att vara kall och oberörd. (jag vet att de flesta inte kommer förstå det där, det var meningen)
Nu ska jag skriva ett klassiskt brev sen ska jag försöka sätta igång med ett nytt syprojekt, men jag blir inte förvånad om jag istället tillbringar halva dagen toppless på balkongen.
Livet är underbart, komplicerat och spännande!
posted by Dino @ 6/14/2005 10:56:00 fm
0 comments
