Två dikter.

Ihopkrupen, eller snarare uppkrupen
på en vanlig stol.

Skärmen visar ett budskap
någon försöker säga mig nåt.

Mina fingrar fladdrar och det knapprar,
men kan en textrad visa vad jag känner?

Om jag skriver så här,
kan du då höra och känna
min blyga önskan här i det tysta,
om att ha dina armar runt mig?


******************
Anta.
Anta att jag känner din existens
att du finns där och andas.
Anta att jag upptäckt en person
som verkar ha så mycket gott.
och att det är du.

Då är det naturligt att jag vill
vara vid dig, me dig.

Men anta också att jag lovat
att stå ensam, att iallafall försöka
blunda när jag ser någon intressant.
Anta att jag har en plan
som inte involverar dig.

Hur ska jag då kunna tänka
på dig i min framtid?
Men hur kan jag sluta
tänka på dig...?