the need of declaration of love and the prince in your dreams

22 feb 2006.
I do need him to declare his love.

Not that he acctually walks the three hours,
if it would take that to find a phone.
But the feeling of that he would,
because he wanted to hear my voice.

That he surprises me with something,
not becasue it's an anniversary or Valentines.
But because he thinks everyday with me is special.

He doesn't have to be a poet
just give me small words and his thoughts
to show that he thinks of me and
wants to share everything.

So maybe i dont need a declaration
but i need to know that i am important
and that his feelings are true and strong.

2006. feb. 22 Dublin
To whoever that might feel targeted.

I'll be back with a, perhaps confusing but taked straight from my head(wich allways is confused when it comes to men), little thought about the prince of my dreams...
well.. i changed it a lot... but still here it is:
;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;

Everyone has a prince to dream about.

Only when you are asleep you can gaze into the eyes
of the most beautiful face in the world
and feel overwhelmed by its magic.
It's to good to ever be true
because it's the "prince in your dreams".

But what if you met him, you really did one summerday.
If you have been sitting in the light of the stars
with grass tickling your bare feet and felt the magic... (and being wide awake)

When One single word from that person
makes you float on fluffy clouds
it's easy to start wondering if he is real
or if you're still asleep.
It has to be your dreamprince.

But he's not holding your hand this verry moment.
what if you are not int he same dream...
Or you are but to scared of waking up
if you forced destany to let you meet again.

Maybe that is why he have been so shy with words.
And why you hold tight to whatever and whoever
that reamind you of the dream
that might be reality..

;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;;

I'm interfering with the personal space...

Jag kan ses som nytankade eller bara udda. Men de flesta haller nog med om att alla ar i behov av fysisk kontakt och omtanke. Jag har en pojkvan som ar galen i mig och gor allt for att ge mig mangder av de bada. Alltsa borde jag vara nojd. Men vem blir nagonsin nojd? Att sitta i dublin medans hjartat slar, delvis for att halla mig levande men aven dels for att ta sig ur mitt brost och till den dammiga staden cairo dar Han bor. Ibland har jag undrat vad tusan jag haller pa med, om smartan fran ett evigt langtande ar vart det? Om det ar en dagdrom som kommer rasa nar den konfroteras med ett verkligt mote? Men den starka kanslan av sjalvklarthet och en sa ren och vacker karlek far mig att inse: oavsett vad som hander i framtiden, nar vi ses igen, sa ar det vart vantan. Det ar som vetenskaps mannen i ett laboratorium, en man pa en dodsbadd eller en gravidkvinna... jag kan inte vanta tills jag far se vad som kommer att ske. hur det kommer handa... om det ar som jag forestallt mig det. Mycket kan handa innan juni, men en reservations skylt med namnet SHERO kommer sitta pa basta platsen i min karleks kammare. For mycket har hant, gott och ont, men som jag inte forstar... i juni far jag en chans att hitta svaren. Sa oavsett om jag svavar hogt pa rosa moln eller forbannar mitt lofte kommer jag stanna for att se vad detta mirakel ar... om det ar.

Men som jag sa... alla har ett behov av narhet.
De som traffat mig i person vet ganska sakert att jag ar en valdigt fysiskt person. Sallan sager Dino nej till en kram. Jag tror att sa lange som man vet vart man har varandra sa behover man inte oroa sig. Att gosa sa lange hander inte vandrar till fel platser och vara tydlig med vart granserna gar, ser jag som naturligt. Visst har jag pojkvan, och vissa platser och handlingar har han bara ratt till, missforsta mig inte. Men om jag har gjort det klart att jag inte ar tillganglig som mer an en van och stoppar alla eventuella missforstand eller vandrande hander sa ser jag inget fel. Gor du?
Jag tycker att manniskor at for pryda och radda. Slapna av och ta vara pa livet. Lita pa era instinker men anvand aven hjarnan.
Till er som kanner mig.. till er vars privata omrade jag inkraktat pa... Forlat om jag stallt till det. Jag har en stor karlek till manniskor och jag kan arligt och oppet saga att det finns personer som triggat tanken: "om inte shero fanns... vad skulle hant da?".
Det ar hart emellanat men oftast valdigt underbart det han och jag har. Och jag ar for nyfiken for att slappa det. Sta ut med mig, krama mig och forsok att forsta mig.

the hope is not out
there is still empty chairs
the intro music is on
but the show is on hold

nej nu bor jag gora mitt jobb och inte sitta har och bubbla ord som en annan guldfisk. runt runt i akvariumet utan att egentligen komma nagon vart. (99% av gangerna laser jag inte igenom mina texter.. sa ta dem som de kommer.. blubb blubb)