I'm interfering with the personal space...

Jag kan ses som nytankade eller bara udda. Men de flesta haller nog med om att alla ar i behov av fysisk kontakt och omtanke. Jag har en pojkvan som ar galen i mig och gor allt for att ge mig mangder av de bada. Alltsa borde jag vara nojd. Men vem blir nagonsin nojd? Att sitta i dublin medans hjartat slar, delvis for att halla mig levande men aven dels for att ta sig ur mitt brost och till den dammiga staden cairo dar Han bor. Ibland har jag undrat vad tusan jag haller pa med, om smartan fran ett evigt langtande ar vart det? Om det ar en dagdrom som kommer rasa nar den konfroteras med ett verkligt mote? Men den starka kanslan av sjalvklarthet och en sa ren och vacker karlek far mig att inse: oavsett vad som hander i framtiden, nar vi ses igen, sa ar det vart vantan. Det ar som vetenskaps mannen i ett laboratorium, en man pa en dodsbadd eller en gravidkvinna... jag kan inte vanta tills jag far se vad som kommer att ske. hur det kommer handa... om det ar som jag forestallt mig det. Mycket kan handa innan juni, men en reservations skylt med namnet SHERO kommer sitta pa basta platsen i min karleks kammare. For mycket har hant, gott och ont, men som jag inte forstar... i juni far jag en chans att hitta svaren. Sa oavsett om jag svavar hogt pa rosa moln eller forbannar mitt lofte kommer jag stanna for att se vad detta mirakel ar... om det ar.

Men som jag sa... alla har ett behov av narhet.
De som traffat mig i person vet ganska sakert att jag ar en valdigt fysiskt person. Sallan sager Dino nej till en kram. Jag tror att sa lange som man vet vart man har varandra sa behover man inte oroa sig. Att gosa sa lange hander inte vandrar till fel platser och vara tydlig med vart granserna gar, ser jag som naturligt. Visst har jag pojkvan, och vissa platser och handlingar har han bara ratt till, missforsta mig inte. Men om jag har gjort det klart att jag inte ar tillganglig som mer an en van och stoppar alla eventuella missforstand eller vandrande hander sa ser jag inget fel. Gor du?
Jag tycker att manniskor at for pryda och radda. Slapna av och ta vara pa livet. Lita pa era instinker men anvand aven hjarnan.
Till er som kanner mig.. till er vars privata omrade jag inkraktat pa... Forlat om jag stallt till det. Jag har en stor karlek till manniskor och jag kan arligt och oppet saga att det finns personer som triggat tanken: "om inte shero fanns... vad skulle hant da?".
Det ar hart emellanat men oftast valdigt underbart det han och jag har. Och jag ar for nyfiken for att slappa det. Sta ut med mig, krama mig och forsok att forsta mig.

the hope is not out
there is still empty chairs
the intro music is on
but the show is on hold

nej nu bor jag gora mitt jobb och inte sitta har och bubbla ord som en annan guldfisk. runt runt i akvariumet utan att egentligen komma nagon vart. (99% av gangerna laser jag inte igenom mina texter.. sa ta dem som de kommer.. blubb blubb)