lagesrapprot 4

en provocativ slips i livets kostym

Aterigen spenderar jag mina mynt pa ett internet cafee.
Senaste tiden har jag funderat en del over livet och tyvarr insett att jag ar for trott for att ta itu med det. Till en van pa msn sa beskrev jag det som:
"Jag ar som ett maskrosfro. Flyger hit och dit i vindarna fran andras tankar, oformagen att sjalv landa."
Och det ar sa det kanns. Jag har borjat lyssna sa mycket pa vad folk tycker och tanker. Jag blir omedvetet paverkad i tankebanor tills jag plotsligt staller mig och stirrar pa min skugga; vad tusan fick jag det dar ifran?

Jag har snart en manad kvar i dublin. Jag har langtat sa mycket efter att fa aka hem. Att fa den svenska maten, lokaltrafiken, prata med shero pa datan och maila oftare. Att traffa vanner, att studera, fa aterse min symaskin.. manga saker drar mig hemmat. Och att inte behova byta blojor, torka snoriga nasor, skrika pa barn som ar elaka mot varandra. Men (det finns alltid ett men) nu nar det narmar sig sa borjar jag se de bra sakerna som jag har har i dublin.Jag har ett jobb och darmed aven pengar att spendera, Jag har vanner och barnen kan vara otroligt sota.
nar jag kommerhem ska jag lasa historia A pa komvux i ett desperat forsok att fa upp mina betyg en aningen innan jag soker till universitetet i host. Kursen at pa distans sa jag hoppas hitta ett jobb samtidigt, eller kunna agna mig at alla de andra saker jag vill ha tid till.
Jag star i valet och kvalet ifall jag ska ta mina sparade slantar och aka till Egypten i 10 dagar i mars. Direkt nar jag kommer hem, det skulle bli stressigt och ganska knoligt. Haller det att vanta till i juni nar shero kommer till sverige? Bra fraga.
Karleken ar en av de fragor dar jag ar ett fluffigt maskrosfro...
Vi kommer kunna ses nagra fa ganger varje ar.. men ar det tillrackligt starkt att kampa for... karleken ar fri och evig och det finns sa mycket trevliga manniskor ska jag stoppa alla impulser och vanta 5 manader pa nagot som kanske brakar? Hur mycket ska man offra? Ar jag smart som envist haller fast och drommer nagot som kanske finns. Eller ska jag oppna ogonen och slappa ut virvelvinden i mig? Borde jag vara sa arlig som jag ar? folk tittar pa mig med stora ogon och fragar: varfor berattade du det for honom.. Men bygger itne ett forhallende pa arlighet sa haller det val inte?
Jag vippar fram och tillbaka mellan possitivitet och negativitet. Jag tror att man kan klara allt om man bara bestammer sig. jag tror aven att gladjen bor uppvaga smartan. Det ar mycket saker jag tror...

Tillexempel tror jag att om man gar in i en slipsaffar kan man hitta provoserande slipsar. Som kanske inte passar i kostymen som livet bar, men som man drommande kan titta pa i skyltfonstret. Sen kan man fundera vad meningen med att ha en slips ar.. och om det ar kostymen eller slipsen som inte passar. Men provoserande blir det.
Slipsar i allmanhet ar ratt intressanta. (ta nu inte detta for seriost... det blev bara en rolig metafor tanke.. slipsen)

Det var nog med ihopblandade tankar for denna gang. Forandringarnas vindar blaser och inget bestar. Jag ager numera ett par hogklackade stovlar och har korthar, vem vet vad nasta steg blir...

ps. vore valdigt trevligt om man kunde fa nagon komentar pa nagot nagon gang... men kann er inte tvingade inte alls.. jag kommer bara krama er om ni skriver nagot.
Ps2. alla stavfel ar omedvetna men jag anser det finns viktigare saker i varlden an att lasa igenom och fixa texten.. sa lev med det.