Tiden stod stilla några timmar

När det fortfarande fanns löv på träden
lämnade du mig förvirrad efter en natt.
Som svar på min undran fick jag veta att
vi varit två vänner i behov av närhet.

Häromdagen vaknade vi tillsammans igen.
Världen utanför täckt i ett skimmer av frost
och från våra ansikten strålade nöjda leenden.
Helt oplanerat men en så självklar stilla trygghet.

Med ord om varandras kroppar smickrades öronen
Blickar och lekfull beröring drev pulsen hög
medan vi kysstes som berusade av varandra.
Det enda viktiga just då var du och jag.

Vi sa att vi tyckte om varandra.
Allt kändes så naturligt och rätt
En känsla av äkta verklighet fanns där.
Inte alls som den gången i höstas.

En mångårig vänskap och en sådan natt
Med underbara minnen och längtan efter mer
snubblar mitt tillnyktrande sinne på frågan
Vad vill jag nu och vad vill du

Vågar jag känna efter djupt inuti
och riskera att hjärtat börjar slå
Eller är det klokast att gömma sig
bakom samma ursäkt som första gången

den 29 december 2008