Sanningens frost.

Marken var frusen när jag vaknade

Världen var täckt med ett tunt lager
av vackra men vassa korn av sanning.

Det gnistrade underbart,
världen syntes klarare än igår,
Renare på något sätt.

Känslan av denna nya värld fick mig
att gå fram med försiktiga steg.
Tvungen att tänka efter
för att inte riskera att halka
och känna den isande smärtan.

Jag uppskattar sanningens frost
även om det biter i kinderna.
Den nya dagen baddad med iskall ärlighet
är kylig men får mig att vakna upp.
Dvalan jag legat i är störd
och insikterna sipprar långsamt in.