Gropen. (dikt)

Gropen

Känner ådern av pulserande värk.
Min hand mot min svettiga panna.
Åh herre gud!
Det är så långt dit upp!

Samlar ihop mina brutna ben
Och tar det första stapplande steget
samtidigt som jag ser upp för trappan,
kan inte ens se slutet.

Så mycket enklare att vända,
ner och tillbaka hit där jag landade.
Marken försvann av någon anledning
och jag föll
och jag slog mig

Men jag ger mig själv inget val
jag SKA ta mig upp
oavsett hur brant trappan än är!